Tjustad.se © 2011 • 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har ett 30-tal tackor med lamm på gården. Det är korsningar med främst Gotlandsfår, Leicester och Suffolk. Lammen föds i mars-april och betar under sommarhalvåret ute med sina mammor. Gotlandsfår och Leicester ger fina skinn, som vi skickar på beredning i Tranås och sedan säljer hemma på gården.

 

 

 

 

            

 

 

 

Här kan du läsa om får-året i Tjustad:

 

18:e mars 2014:

Nu är årets lamning igång!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sent på kvällen den 7:e mars såg jag att något var på väg att hända!

En av favorittackorna, Garbo, en Gotlandskorsning på 3 år, hade de senaste dagarna blivit tjockare och tjockare- och nu var det dags. Jag satte mig tillrätta på en halmbal utanför boxen och väntade. Efter en dryg halvtimme såg jag två klövar och en nos. Det såg bra ut, lammet låg rätt. Sakta, sakta syntes mer av det svarta lilla lammet. Årets förstfödda blev en fin liten tacka som senare döptes till Luna. Hon verkade pigg, och mamma Garbo gjorde ett gott arbete med att slicka henne ren. Ganska snabbt försökte lilla Luna att resa sig på sina långa, ostadiga ben. En kvart efter födseln lyckades hon. Efter en halvtimme hittade hon spenarna och började dia.

Kort därefter kom ett till lamm ut, en bagge som fick heta Ringo.

 

Luna & Ringo fick gå några dygn tillsammans med sin mamma i en egen liten box,

för att få vara ifred, lära sig dia ordentligt och skapa band till varandra. I lamm-boxen fick de extra mycket halm att sova på, och mamma Garbo pysslades om med vatten, hö, ensilage och kraftfoder. Hon tog väl hand om sina lamm och hade gott om mjölk. Innan de släpptes ihop med de andra fick lammen varsitt öronmärke med nummer, så jag säkert ska veta vem som är vem när de växer och får en massa kompisar.

 

Nu går Luna & Ringo med de andra fåren. De har redan lärt sig att äta hö och ensilage, springa runt och busa med varandra och även att rymma ut på foderbordet... 

 

Det är alltid fantastiskt att få vara med om en lamning som går bra.

Och när jag sitter där som åskådare tänker jag på vilka instinkter och vilken livskraft får har. Och vad fort det går. Efter bara en halvtimme har de hittat fram till maten och börjat dia. Det är imponerande att se. Får är fantastiska!/ Ebba.

 

 

 

 

23:e mars 2014:

Full fart i lagårn- 14 lamm har kommit nu!

 

 

               

 

 

Oftast går lamningarna bra, och tackorna klarar sig själva. Men det krävs att man ser till dem ofta och ibland får man hjälpa till.

I år har jag lite problem med Flora, en snäll och duktig tacka som ännu inte lammat. Problemet med henne är att hon har så starka modersinstinkter, så när någon annan tacka har lammat försöker hon stjäla lammet...

Om Flora är tillräckligt envis kan det leda till att den riktiga mamman till slut ger upp (framför allt om det är en ung oerfaren tacka). Då kan det bli ett flasklamm. Hittills har jag upptäckt lammen i tid och stängt in dem med sin mamma i en lamningsbox, där de får vara ifred. Flora blir lika besviken varje gång ;) Förhoppningsvis får hon snart egna lamm som hon kan ta hand om.

 

 

31:e mars 2014:

Två av arton stycken är vita.

 

     

 

Piff & Puff är de första vita lammen i år. Alla andra är svarta eller grå.

De största lammen är tre veckor gamla nu. De går ut på upptäcktsfärd överallt i lagårn, eftersom de är svåra att stänga inne. Speciellt foderbordet är ett populärt tillhåll, där det går bra att ha "lamm-race". Fram och tillbaka! De små krabaterna har verkligen mycket spring i benen, och det är roligt att se när de leker.

De har det bra nu, men om någon månad när det är dags för betessläpp- då får de det ännu bättre, precis som får och lamm ska ha det!

 

 

 

 

   

 

 

 

7:e april 2014: Ett busigt gäng på upptäcktsfärd

 

 

 

 

 

 

 

            

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har inte kommit några lamm på en vecka, men fler väntas inom kort- vissa tackor är väääldigt tjocka om magen.

De stora lammen lockar med sig de yngre på upptäcktsfärd. Några har till och med hittat utanför lagårdsdörren som råkade stå öppen!

Allt är spännande att undersöka, nosa på, smaka på, hoppa upp på...

 

 

 

 

 

                   

 

 

8:e april 2014: Tre lamningar idag.

 

Tre "första-gångs-lammare" har fått var sitt lamm idag. Den första föddes under natten, ett stort, vitt bagglamm. Allt gick bra. På eftermiddagen såg jag när "vattnet gick" på nästa tacka. Hon var ganska orolig och kunde inte komma till ro att lamma. Ungtackan Teddy störde henne hela tiden. Jag fick flytta på Teddy. Rekommendationen är nämligen att de får lamma i gruppen och att man sedan flyttar in dem i en egen box, allt för att inte störa lamningen för mycket. När lammet, som var en grå bagge, kommit ut och blivit slickad ordentligt, fick de två flytta in i en egen kupé.

Den här nybörjartackan hade väldigt svårt att stå stilla när lammet skulle försöka dia.

Eftersom jag inte vill störa i onödan, avvaktade jag. Men när det gått nästan två timmar, och jag fortfarande var osäker på om lammet fått i sig någon råmjölk, fick jag hjälpa till.

Under tiden lammade en tredje tacka i en annan box, utan att jag märkte det!

Plötsligt hörde jag ett ynkligt -Määä! Det hördes tydligt att det kom från en nyfödd!

Men den tackan var jätteduktig, och lammet, som var en liten grå tacka, var snart på benen. Den klarade av att hitta spenarna utan problem. De två fick också en egen box att vara i. Full fart idag alltså! Det kan vara lite knepigt när det är ungtackor/första-gångs-lammare, eftersom de är så ovana. Men oftast är de väldigt måna om sina lamm.

 

 

 

 

           

 

 

9:e april 2014: Favorittackan Mimmie har lammat!

Mimmie är den charmigaste, keligaste Finullskorsning man kan tänka sig. Hon är 8 år gammal och ganska bestämd och envis. Om hon inte får mest uppmärksamhet och blir kliad, så stångas hon! I alla fall, har jag gått och väntat på att hon skulle lamma. Hon har varit väldigt tjock och fyllt i juvret mycket. Och jag har flera kvällar trott att det varit dags. Så äntligen, i morse, fick hon två fina bagglamm som mår bra och diar. Som den erfarna tacka Mimmie är, tar hon väl hand om de små.

 

10:e april 2014: Felläge!

Imorse skulle nr 17, Margit, lamma när jag kom ner till lagårn. Medan jag fodrade började det synas ett huvud. Sen stannade lamningen av. När jag kontrollerade märkte jag att bara ett ben var framme. Ett av frambenen var böjt bakåt! Alltså ett felläge, som tackan inte klarade av själv. Jag kände efter, men lyckades inte få fram benet. Snabbt fick jag tillkalla min ovärderliga lamningshjälp- pappa! Han, som har mer erfarenhet av fellägen, fick fram benet - och lammet kom ut! Det var en tacka, och straxt efter fick hon en bror. Tack vare  pappas ingripande klarade sig både tackan och lammen.

 

 

 

          

 

17:e april 2014: Min bästa fårhund övervakar 32 lamm.

 

Baloo är verkligen ingen vallhund, men han funkar bra ihop med fåren och är med varje dag i lagårn. Han är väldigt snäll och lammen är vana vid honom. Lite långtråkigt kanske det blir för honom när matte pysslar med fåren och lammen i timtal, men han är tålmodig.

 

Nedan syns Klaras lamning. Det blev en knubbig bagge, som Filip döpt till Rambo.

 

 

 

 

             

 

 

En tacka har fått juverinflammation, så hon har bara mjölk i ena juverhalvan. Hon har två lamm och det ena får jag stödmata med flaska, eftersom inte mjölken räcker till.

I måndags fick en tacka två lamm, men det ena vill hon inte kännas vid. Hon stångar efter honom när han försöker dia. Men lite hjälp lyckas han få i sig mjölk. Det bästa är när han äter samtidigt som sin bror.

 

 

 

 

 

         

 

 

 

25:e april 2014: Äntligen betessläpp!!

 

 

 

         

 

Det var härligt att få se tackorna och de små krabaterna skutta omkring i gröngräset idag. De verkade nöjda! Nu hoppas matte på en mild första natt för 21 tackor och 34 lamm som ska sova ute.

 

 

 

 

          

 

 

 

28:e maj 2014:

 Nu har fåren gått ute på bete i en månad. Lammen har börjat äta gräs, växer och mår bra.

 Fåren gillar uppehållsväder men inte för mycket värme. I hagen där de går nu, finns åkerbete    men även träd och dungar som skydd mot regn och sol.

 

 

 

 

       

 

De tre baggarna, Sigge, Findus, Sixten, har sitt eget sommarbete ute vid sjön.

 

 

 

 

 

 

 

23:e juni 2014: Här kommer en hälsning från lammen på betet.

 

     

 

 

 

 

 

           

 

 

 

 

 

 

 

 

            

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7:e oktober 2014:

 

Bagglammen Putte & Björne är kompisar.      Teddy och de andra tackorna njuter av det sista höstbetet.

 

 

             

 

 

 

 

8:e november 2014:

 

Efter att de har gått tillsammans med bagge den senaste månaden hoppas jag nu att alla 28 tackor är dräktiga.

 

Nu har alla fåren blivit installade i lagårn. Vädret var otrevligt för dem, och betet var slut- så de var glada över att få flytta in. Nu kan de sova på torr halm och äta hö och ensilage. Här nedan syns hur mysigt de har det.

 

 

                                                   

 

 

 

 

            

 

 

20:e november 2014:

 

Efter installningen har jag nu klippt ungtackorna och verkat deras klövar. Det blev en del fin ull som jag sparar. Ullen är av bättre kvalitet nu på hösten, efter att fåren gått ute hela säsongen.

 

 

                                    

 

 

 

 

 

                                       

 

 

 

11:e december 2014: De nya skinnen har kommit hem från Tranås!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                

 

 

 

2:e februari 2015: Nu är de slitiga dagarna med klippning och klövverkning avklarade. Jag har klippt 28 tackor och baggen Sigge. Det är bra att klippa före lamning, för att tackorna ska kunna äta lite mer under högdräktigheten, för att man lättare ska kunna bedöma hullet och för hygienen vid lamningen. Men närmre än en månad före lamning kan vara olämpligt att hantera de högdräktiga damerna.

En van fårklippare klarar jobbet på några timmar, och ibland frågar jag mej varför jag envisas med att klippa själv... Men tanken är att jag vid klippningen går igenom hela besättningen, kollar hullet och tänderna, klipper klövar, kollar öronmärken och ger dem Selen. Det tar lite tid, men jag får en bra överblick inför lamningen.

 

 

 

          

 

 

När jag klipper står fåren uppe på ett klipp-bord och det funkar bra. Det jobbiga är inte själva klippningen- utan att få tag i dem och få upp dem på klippbordet... Alla är inte frivilliga! Men det underlättar enormt om man stänger in hela gruppen trångt, så slipper man jaga dem. Både fåren och jag tycker det skönt när klippningen är avslutad. Efteråt delar jag upp dem i olika grupper, beroende på hull, och anpassar utfodringen. Om en dryg månad börjar lamningen!